Så var han äntligen en svensk klassiker. Under lördagen den 24 september 2011, på dagen tre veckor efter att han fyllde 50 år gick Peter i mål på Grönsta Gärde ute på Lidingö. Drygt ett år efter att han nästan gråtandes kramat om mig i målfållan utanför Café Opera i dåvarande S:t Eriksloppet 21 km. Lördagen på Lidingö var nästan perfekt vad gäller väder. Solen sken och det var väl ca 14-16 grader i luften.

Jag och Gisela hade skaffat startplatser till sjätte startled och Peter startade i sjunde. Gisela brottades fram till start med tankar på att hon skulle springa mot klockan och försöka slå min tid från 2003 på 2.57. Men vi enades om att det kanske inte var ett drömläge för tidsjakt idag. Dagen före hade vi vid middagstid sprungit intervaller. Vi prövar de nya forskningsrönen (Se senaste Runners). Det innebär 4 x 4 min på mjölksyretröskelns kant (90-95 %). Haha. Det var rätt tufft. Efter de två sista intervallerna såg Gisela lite moloken ut. De passade mig och jag kände mig stark. Vi sprang kuperad terräng och låg på ca 4.20-4.30 tempo bland backar, spänger, rötter och stenar. Jag sa att jag tror att hon efter några mil kommer att få betala för fredagens intervaller. Dessutom hade vi kört MTB i 2 tim med backcykling i Hammarbybacken i torsdags. Så det var inte optimalt. Hon bestämde att hjälpa Peter runt.

Efter vår start knallade vi ner ca 20 meter från startlinjen och väntade på Peters start. Det är 10 min mellan varje startgrupp. Vi solade oss och beskådade frustande, hoppande och klappande män och kvinnor i grupp 7. Pang och så kom Peter och Giselas och min taktik var att Gisela skulle ligga först, Peter bakom och jag bakom Peter. Första milen gick på 65 min. Jag trodde att vi skulle kunna få runt Peter på ca 3.30. det sa jag inte till honom innan. Ville inte sätta press. Det viktigaste är att fullgöra. Det är som Johan Esk skriver om i DN (Söndag 25/9). Han ifrågasätter dagens motionärer med sina GPS-klockor, tidsjakter och en massa top of the line kläder, skor och produkter. För 30 år sedan sprang de snabbare än vi gör idag. Svenne Bananas som han kallar gruppen för borde koncentrera sig på att träna istället för att blogga.:))) Jag älskar Johan Esk.

Efter ca 15 km börjar delvis loppet. Nu börjar de bli trötta, de som inte bor i träningstöjet. Det blir lite backigt nu. Jag började ana att Peter nu kom in i andra halvan. Han började att gå några backar, smart, och kroppen/höfterna började nu sjunka ner lite mer vid varje stegnedsättning. Efter 20 km hade vi 2.15 och Peter hade börjat visa exempel på lite bubblan-flykt, lite fränare i tonen:))). Jag känner igen det när jag själv blir trött. Sista milen är tuff om du är trött och Peter var nu trött. Strax efter den halvtuffa backen efter vätskekontrollen vid Grönsta sög lite mer i Peters lår. Efter någon km var det stopp. Kramp i båda benen, främst vänster lår och dess insida. Trots Peter homofobi lät han efter övertalning mig massera hans lår. Vi fick upp honom och vi sprang vidare. My God hörde vi från Peter med jämna mellanrum. Det svartnade sa han, så ont gjorde det. Jag svarade, att det är väl ingen bedrift att bli en svensk klassiker om det inte gör lite ont ibland. Det började nu bli lite kallt, då farten sjönk ytterligare. Jag började roa mig med backintervaller och väntade in en alltmer gåendes Peter i backarna. Jag lockade Gisela till spurter i backarna. Jag tog priset i Abborrbacken, Karins backe och backen till banans högsta punkt.:)) Gisela tyckte jag fuskade varje gång jag vann. men när hon smög utanför alla och ryckte var det ok? Jag sprang ute i skogen i riset. Det var så mycket folk att man var tvungen att springa utanför för att kunna springa om.

Men i mål var Peter först av oss tre på 3.38,14, inte bara med oss i ryggen, utan dessutom 10 min bättre tid. Vi startade ju 10 min före honom:)))

Han är därmed kungen av oss.

Nu ska jag och Gisela ut och njuta av denna underbara helg. MTB i skogarna får det bli.

Kämpa

Stefan (P.S. Det är nog sista Lidingöloppet för oss. Inte speciellt roligt. TrÃ¥ngt hela vägen. Tjuriga typer. Svennar som tävlar och kommer i mÃ¥l pÃ¥ 3.10. Var nöjda med att ni rör pÃ¥ er. När jag körde klassikern under 2002-2004 sÃ¥ var folk fortfarande motionärer och glada. Nu har alla en PT eller klart för sig hur det gÃ¥r till via bloggar. SÃ¥ leendena har avtagit. Enligt Peter sÃ¥ var det jag som pratade mest under hela loppet. Trodde det var det som var poängen. Socialt och motion. Vinnaren gick i mÃ¥l pÃ¥ 1.34. Att han inte pratar under loppet förstÃ¥r jag. Men ni andra, släpp sargen. Nej, det blir ultrorna i framtiden för dessa är fortfarande befriade frÃ¥n Svenne Bananas. D.S.)