Igår var det åter dags för årets (Stockholm) rogaining. Återigen var det Farsta gymnasium som utgjorde samlingsplats och målgång (precis som 2008 när jag sprang rogaining). Jag, Gisela och Anders (Tomas fick förhinder) skulle åter köra MTB i 4 timmar och jaga påsar (kontroller i orientering är ett annat namn). En timme före start får alla öppna sina kuvert och ta upp sina kartor på vilka alla kontroller är utsatta. Nu får varje lag lägga sin bana själv (i vilken ordning kontroller ska tas). Kl 12 är det gemensam start för såväl löpare som MTB:are. Den ordning vi beslutar oss för blir samma som ytterligare 10 herrlag väljer. Till den kontrollen är det ca 5 km. Jag läser kartan och Gisela stämplar (kör ner en pinne i en dosa). Jag bestämmer mig för att hålla ett hårt tempo, till dess mina lagkamrater säger ifrån. Till den första kontrollen är vi (skulle det visa sig) endast 10 sek efter det herrlag som kom att sluta totalsexa i herrtävlingen. Vi hade trampat på bra och jag kände att vi kunde få en topplacering i Mixlag.

I samma ögonblick som drömmen föddes, slocknade den. Anders hade fått punktering, vid första kontrollen. Hm. Lika fort släppte jag tävlingen och var lika glad för det. Först och främst är det en social tillställning med hyfsat bra träning. Trots allt kör jag på ganska bra och Anders och Gisela kämpar på en bit bakom. Allt flyter på fram till Högdalstippen. Kartan visar en väg som leder till toppen via tippen. Vi upptäcker att så inte är fallet. Träffar några löpare som gjort samma upptäckt. Där gick ytterligare 10-15 min. Vi hade nu tappat totalt ca 30 min på skit. Jag gjorde en miss senare som kostade oss ytterligare 6-8 min. Vi hade dessutom en punka till att vänta in, återigen Anders, men nu bakdäcket. Jag tippar att vi sumpade ca 40 min på skit. Vi tog alla kontroller utom två som låg precis vid målet. En skulle jag ha tagit direkt efter start, mitt felval. Vi hade tänkt att ta de två när vi kom tillbaka mot mål. Men nu hann vi inte. Vi slutade femma, lagen före hade tagit alla kontroller. Vi hade 8 min upp till tredjeplatsen.

Gladast var jag för det roliga att vara ett gäng som har kul en dag med bra träning. Näst gladast var jag för att jag kände mig så fräsch efter målgång och var faktiskt sugen på en löprunda. Men det var inte Gisela, så vi åkte hem.

Nu väntar en ny underbar vecka med träning och skrivande (på såväl liberböcker som vännens biografi), lite möten med min förläggare Carin i morgon måndag och med UD (om kurs) på tisdag. Dessutom ett möte med min kära vän Mats.

Kämpa och le

Stefan